|
Äntligen är rallylydnaden officiell!
Det är ord som jag för några år sedan inte trodde skulle lämna mina läppar, eller få fingrarna att skriva på ett tangentbord! Jag har inte alltid varit biten av rallylydnad men det har visat sig vara en sport som jag har kommit att tycka om. Det hela började med att jag tittade på förklaringen till skyltarna och läste reglerna och tänkte att det här var ju inga problem. Eftersom jag både tränat och tävlat freestyle och lydnad innan så trodde jag inte att det var så mycket att lära in. Och det hade det inte varit om reglerna hade varit samma i rallylydnaden som i lydnaden. Vad jag mest tänker på är dessa ord från reglerna: Rallylydnad är baserad på glädje, kommunikation och samarbete. Det skall vara spännande och positivt att tävla.
Vad innebär detta i praktiken då? Jo det finns inga militanta positioner, inga sneda sättanden (så länge de inte är över 45̊ snett), ingen kommendering osv. Istället finns det (som jag ser på plussidan) möjlighet att berömma hunden under hela tävlingen, möjligheten att kunna guida hunden med hela kroppen och möjligheten att ge en positiv bild till hunden av samarbetet med föraren.
Det hela började alltså med att jag läste reglerna och försökte mig på några skyltar, inga problem för varken mig eller hunden. Sedan åkte jag på en träningstävling och var ganska säker på att det skulle gå bra innan jag klev in på tävlingsplan. Det gick inte så bra som jag hade tänkt mig. Jag fick faktiskt massa neddrag och i bilen hem började jag fundera över vad det var som gick snett. Jag hade fått flera neddrag för sträckt koppel, flera för att hunden inte gjorde som han skulle (mins speciellt att han inte satt still när jag skulle gå ett varv runt honom) och dessutom påpekade domarna att jag hade haft en lite taskig attityd till min hund vilket inte var ok. Jag hade alltså mycket att tänka på. Jag fortsatte att träna lite men min kompis fick tävla Ozzy i nybörjarklassen. Sedan helt abrupt fick jag ta honom i fortsättningsklassen och jag inbillade mig att jag tävlade bara för att få tävlingsvana och inte för att det var roligt, jag kunde ju inte riktigt erkänna att jag började ta sporten på allvar. Vi tog oss till avancerad klass och jag tyckte faktiskt att det började bli roligt. Det var vissa saker som jag fick öva en hel del på, t.ex. Högerhandling, och i mästarklassen har jag och Ozzy haft skitskoj. Nu är jag helbiten och har sedan sporten blivit officiell klarat 3 kvalificerande poäng i nybörjarklassen och två i fotsättningsklassen (jag har bara tävlat 5 gånger).
Varför är jag då så glad att denna sport blivit officiell i Sverige? Jo jag tror att det är en utmärkt sport som passar alla typer av hundar och människor, både för dem som börjar med det med en gång och för dem som ”drar ner på kraven” från lydnaden. Jag vill inte på några sätt påstå att det är en enkel sport då det redan i nybörjarklass är med moment som man måste träna mycket på om man har en helt ”grön” hund men möjligheten att kommunicera med röst och kropp gör det till en rolig sport och på så sätt är den faktiskt enkel. Tänk så mycket roligare och enklare det blir för hunden att följa med i fotposition runt massa konor i spiralen när ägaren får gå och prata med hunden och berätta för den hur duktig den är än att bli lotsad genom kommendering och en förare som är stel som en pinne i lydnaden!
Jag skall här försöka ge mig på att ge en liten förklaring till vad hunden behöver kunna för de olika klasserna:
Nybörjarklassen: Här behöver hunden kunna arbeta både på vänster sida om föraren och i frontposition (näsa mot nos), hunden behöver kunna sitt och ligg kvar medan föraren går runt hunden, ingång från frontposition där hunden tar sig runt från höger sida om föraren och vänster sida om föraren, läggande under gång (hunden skall direkt från gående lägga sig och får inte sätta sig emellan) den ”gamla” svängen vid helt om där föraren vänder åt vänster och hunden går runt föraren, hunden måste kunna stå från sitt, springa och gå långsamt i vänsterposition. I nybörjarklassen tävlar man med kopplad hund men i de övriga klasserna har man hunden okopplad.
Fortsättningsklassen: Skicka över hinder, kort inkallning, stå från sitt och sedan gå runt hunden, gå i en åtta med frestelser som godis eller leksaker på marken, snurr från föraren under gång och en massa med olika svängar för att avsluta i sitt. Detta sker alltså med hunden okopplad.
Avancerad klass: Vändningar på stället (det är viktigt att hunden inte släpar rumpan i marken utan reser sig upp även om man bara skall flytta sig 45̊ åt höger eller vänster), sitt kvar för att föraren skall kunna kalla in under gång, läggande under gång för att föraren skall gå runt hunden, gå baklänges vid sidan av föraren i tre steg, sitta och bli skickad över hinder, göra vändingar både mot föraren och från förare och byta sida framför föraren. Sidbytena betyder att hunden måste kunna gå i position på höger sida också. Den skall klara av att genomföra alla skyltar i högerhandling. Honnören kommer in här och det innebär att hunden skall befinna sig kopplad i en speciell ruta tillsammans med föraren sittande eller liggande i vänster, höger eller frontposition vilket domaren har bestämmer under 1,5 minuter medan ett annat tävlingsekipage går banan.
Mästarklass: Hunden måste kunna sitta kvar när föraren springer från den för att kalla in den i fart, bära ett föremål i 2 meter, sitta för att bli inkallad över ett hinder, bli lämnad i stående position för att bli inkallad medan föraren är i rörelse, ställande under gång och föraren går runt ett varv, läggande under gång och bli inkallad när föraren kommit en liten bit bort, stå framför föraren och backa medan föraren står still, bli sänd fram till en kon, snurra under gång mot föraren, sidbyte bakom föraren, helt om både förare och hund åt samma håll bredvid varandra och honnören skall utföras okopplad och domaren väljer om hunden skall stå, sitta eller ligga och i vilken position. Märk väl att hunden skall kunna utföra alla moment i högerhandling.
Om det nu är så att jag har lyckats trassla till det för er när det gäller vad hunden skall kunna och inte så finns momenten bra beskrivna på http://www.sbk.nu/templates/Page.aspx?id=8762
Ni som har läst allt och funderat över det märker nog att det inte är så enkelt som det kanske låter. Meningen med detta var inte att skrämma någon utav er utan istället kanske få fler av er lite nyfikna på denna sport. Jag vet att det är fler welshar som tävlar rallylydnad än Ozzy vilket jag tycker är väldigt roligt och hade gärna sett ännu fler på tävlingsbanorna. Jag har en gång hört från en bekant att det står i den engelska rasbeskrivningen att welshen har i uppdrag att göra sin ägare nöjd, tänk då att kunna få kredit för detta redan inne på tävlingsbanan genom ett bra, det måste ju ändå vara en höjdpunkt för hunden!
Många glada tävlingshälsningar från Eleonor Mattsson och SE U(U)CH SE VCH LPI FDI RLD N Lezedas Västanvind!
| 
