Min dröm om grönt…

som jaktkläder, skogen och gräsandens huvud…

… eller var det en dröm? Ja det är en fråga som jag har ställt mig. Jag var införstådd med att det var en apporterande fågelhund jag köpte när jag köpte min Ozzy men jag hade inte en tanke på att jag någon gång skulle använda honom för att apportera fåglar. Men nu, sådär lite smygande, har tanken slagit mig oftare och oftare… hur svårt kan det va?

Jag ser framför mig hur jag och Ozzy går ut i gryningen och sätter oss i skogen eller vid stranden för att dricka morgonkaffe och äta en smörgås. Vi sitter där och väntar tillsammans. I min dröm så är det viktigt att jag har rätt kläder (för att hålla värmen), rätt utrustning (en bössa som jag kan hantera och en ryggsäck med stol) och rätt termos (kaffet får ju inte bli kallt) med mig. Meningen är ju att vi kanske kommer att bli sittande hela dagen. Vi kommer att observerar omgivningen, vi kommer att få vara med om att naturen vaknar. Kanske hinner vi med en smörgås till innan det händer något. När jag drömmer mig bort så kan jag riktigt känna hur vi tillsammans sitter där och förväntan och spänningen stiger. Skall det inte komma en lämplig fågel snart? Var det en fågel där? Kanske att det kommer ett rådjur och skuttar förbi… eller en älg som lufsar iväg över mossen… eller varför inte en vildsvinsfamilj. Det hade varit coolt. Jag tror att både jag och Ozzy skulle njutit av det.

Jag ser också framför mig att när jag och Ozzy har blivit sådär lagom uttråkade det är då det händer. Det är då det kommer en andfamilj flygande på himlen. Både jag och hunden ser den men det blir inte något bra tillfälle för att få till ett riktigt bra skott. Jag känner hur adrenalinet pumpar runt i kroppen, både på mig och på Ozzy så klart. Nu vet jag att det är möjligt att det kommer bli ett bra skottläge under dagen, nu vet jag att chansen finns att denna dagen inte bara skall bli en positiv naturupplevelse utan även en lyckad jaktdag.

Det är då familjen kommer tillbaka och denna gång flyger de vackert över den bortre sidan av mossen. Ozzy är taggad men stannar vid min sida. Han vet exakt vad som gäller när jag höjer min bössa och siktar på en av fåglarna. PANG! Jag känner trycket över min högra axel och tanken om jag träffat eller inte hinner slå mig. Jodå, en av fåglarna dalar snyggt ner mot mossen. Ett lyckorus sprider sig över hela kroppen, en värme som tar plats i alla kroppens hörn. Nu vet jag att Ozzy ligger på topp i aktivitetsnivå och jag vet också att han står kvar där vid min sida för att få explodera ut i en apportering när kommandot ges. Jag sänker bössan och osäkrar den. Jag försöker hålla mitt eget lugn för att Ozzy inte skall ta tillfället i akt att tjuvstarta. När jag förberett mig väl så skickar jag honom… vilken fart han får!

Han slänger sig ut från min sida för att leta upp fågeln han såg dala ner från himlen. Med mycket bestämda och snabba rörelser kastar han sig ut i mossen, mycket målmedvetet siktar han mot den troliga nedslagsplatsen. Jag kommer på mig själv med att hålla andan. Hittar han fågeln? Har jag skjutit den så att den dog eller lever den fortfarande? Varför tar det sådan himla tid? Då, när det i själva verket bara gått några sekunder, ser jag att Ozzy tar upp något från ytan av mossen. Han tar ett stadigt tag och vänder sig om för att ta ögonkontakt med mig. Jag känner själv hur hela jag brister ut i ett stort leende, det gäller inte bara munnen utan varje del av min kropp. I en mikrodels sekund står han där och tittar på mig med triumf i blicken innan han slänger sig in mot mig igen. Det gör inget att Ozzy är full med skitigt mossvatten jag tar emot honom när han kommer fram till mig för att avlämna fågeln. Den var helt död, jag hade lyckats med mitt skott. En fin gräsandshane var det som jag och Ozzy hade fixat tillsammans. För visst var det tillsammans! All väntan, förväntat, nervositet, tristess, adrenalinkick och glädje delar vi ju jag och min älskade hund. För att fira sätter vi oss ner igen och delar på den sista smörgåsen medan vi båda triumferande kollar på anden ibland. Snart är det dags att gå hem. Snart är det slut för denna gången. Lite bitterljuvt känns det faktiskt men underbart är kort!

Wow vilken upplevelse jag har haft i fantasin! Jag kan inte låta bli att ställa mig frågan… är det verkligen det här jag är ute efter? Är det verkligen det här som skulle maxa mitt och Ozzys förhållande? Och… vad är det egentligen vi håller på med? Om man läser texten noga och mellan raderna så inser man att jag faktiskt hade kunnat skriva om vilken tävling som helst. Det spelar ingen roll vilken av de hundsporter som jag och Ozzy håller på med, möjligtvis att viltspåret inte passar in, som jag sätter in så stämmer ändå upplevelsen. Ja, det är klart en brukshundklubb, ett ridhus eller en mässbyggnad ger väl inte samma naturupplevelse men en annan upplevelse, den där man ser andra människor som också kämpar med sina hundar för att de tycker att träning och tävling är roligt. Och visst är det så att man sitter där och laddar med sin hund, dricker kaffe, äter en smörgås, adrenalinet som rusar och som man försöker få kontroll över innan det är dags för att ta sig in på tävlingsplanen. Ja, kanske att det inte är så oförutsägbart, man har ju trots allt anmält sig och vet att man skall in i ringen, som det är med fågeljakt där man inte vet om det kommer en fågel eller inte men adrenalinkicken finns där. Spänningen/förväntan på tävlingen, smällen precis när man äntrar tävlingsplan, att se hunden arbeta och den där lyckan och värmen när det går som man har längtat efter och vill. Det upplever jag på varje tävling jag är ute på. Ibland så slutar det ju inte i något lyckorus utan mer i en ”vadgörjaghär” stämning men det är smällar man får ta.

Så hur blir det nu då… ja, jag vet inte. Jag vet inte om jag någon gång mer kommer att plocka fram den där fågeln (som han snällt sprang runt med medan jag fotograferade) eller bössan (den på bilden är obrukbar) igen men jag är säker på att jag kommer att få känna upplevelsen och känslan många, många gånger till!

Med hopp om att jultomten kommer och Goda Julönskningar, Eleonor och SE (U)UCH SE VCH LPI FDI RLD N HtMI Lezedas Västanvind!